JEANETTE
43 år
Jeanette fick beskedet att hon hade spridd tarmcancer som vuxit över äggstockar och livmoder och att hon troligen skulle få en påse på magen. Hon skulle strålas över äggstockarna vilket innebär att hon inte skulle kunna få fler barn. Ett besked som överrumplade henne totalt. Men hon tog en bit i taget och satte upp delmål. Att hon inte skulle klara det var inte något alternativ.
– Jag skulle äta cellgifter tre gånger per dag i tre månader. Barnen och jag gjorde en kalender som de fick riva av för varje dag, detta underlättade denna tid då jag tyckte det var jobbigt att äta något som skulle göra mig sjuk. Det var så det kändes, jag skulle strålas och äta gifter som skulle göra mig svagare – men det skulle också göra tumören svagare och det var ju en motivator om någon!
– När jag var nyopererad så var mitt mål att kunna gå ett varv i korridoren med gåstol, det gick inte fort men det gick. Och vilken känsla närjag klarade det. Jag tävlade med en kille som låg inne för magcancer och vi peppade varandra. En annan delseger var att slippa ryggmärgsbedövningen och ännu en att det blev LAPARASKOPISK OPERATIONLAPARASKOPISK OPERATION
Titthålsoperation. Man går in vid naveln med en så kallad troakar i en port (ett smalt ihåligt instrument med backventil) och fyller buken med koldioxid vilket gör att man kan få insyn. En kamera införs (ofta i navelporten) och därefter introduceras ytterligare så många portar som behövs (ofta tre stycken) för att kunna arbeta med de långa laparoskopiinstrumenten. med tillfällig stomi. Att bli vän med stomin, blev ytterligare en seger.
– Det var inte lätt med stomin i början. De första tre dagarna på sjukhuset vägrade jag kolla på den eller byta den. Den läckte och jag fick magsyra vid stomiöppningen och det frätte bort huden. Jag kände mig ofräsch i början men testade mig fram till vad som passade mig bäst. Det är viktigt att få den att funka och att man inte ger sig, det finns massor med olika alternativ. Den sommaren var Jeanette med på mängder med middagar, hon badade hela sommaren, tränade hårda svettiga pass och gjorde allt hon gjort innan stomin.
– Jag är tacksam över att den hjälpte mig under läkningen av tarmen. Jag vande mig vid att leva med den. Tänk vad inställningen betyder mycket, och det bästa är att den kan jag välja själv! Jag kan inte bestämma över cancern, men jag kan bestämma över vad jag ska ha för inställning.